2018 förklarade FN den 3 juni världscykeldagen. Fram till dess var det 19 april, till minne av Albert Hofmanns speciella resa när han cyklade hem under effekterna av ett nytt ämne, LSD. Om avsikten var att påminna oss om att cykeln är en “drog” som gör oss lyckliga, då fungerar den 19 april perfekt. Det gör även den 3 juni och resten av året, för hur skulle våra liv vara utan cyklar? För att förklara vad cykeln har inneburit för mänskligheten, låt oss titta på 7 sätt den förändrade liv, samhälle, teknik och världen:
Ett prisvärt transportmedel
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blev den massproducerade ”säkra cykeln” ett överkomligt och praktiskt transportmedel för en stor del av samhället. Den användes för att pendla till jobbet, som ett arbetsredskap och som ett billigt och enkelt sätt att ta sig runt på fritiden. Detta medförde enorma sociala förändringar, från tidig turism till nästa större förändring.
Cyklar för sinnet
Steve Jobs hänvisar till denna artikel av S.S. Wilson som säger att en person på en cykel är mer energieffektiv än en person i en bil eller i ett flygplan. Ytterligare forskning visade att det naturligtvis finns arter som rör sig mer effektivt än en människa på en cykel. Ändå förändrade den växande användningen av cyklar i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hur människor tänkte på tid och rum. Att kunna resa långa sträckor på några timmar satte stopp för isoleringen av många avlägsna landsbygdsområden. Att röra sig snabbt på korta sträckor påskyndade viktiga och grundläggande processer som postleverans.
Vi omfamnade dessa förändringar och eftersträvade fler. Vi kan till och med cykla virtuellt, men vad skulle det innebära att förlora vår cykel? Filmen “Cykeltjuven” kan fungera som referens. Om vi går tillbaka till Jobs exempel inser vi bara vad tekniken betyder när vårt mobilbatteri tar slut eller om min bärbara dator skulle gå sönder medan jag skriver dessa rader.
Lägga gator och bygga nya vägar
Ju fler människor använder cyklar, desto mer och bättre infrastruktur behöver vi. Detta är sant idag och det hände även under cykelboomen. Ett exempel är rörelsen Good Roads Movement som grundades 1880 i USA, en koalition mellan organisationer av jordbrukare och cyklister för att be den federala regeringen att investera i förbättring av vägarna på landsbygden. Som ödet ville ha det var det bilens ankomst i början av 1900-talet som ledde presidenten Woodrow Wilson att underteckna Federal Aid Road Act 1916, den första federala lagstiftningen om vägfinansiering i Förenta staterna. Detta förhållande mellan tvåhjulingar och fyrhjulingar slutar inte här.
Bilar är skyldiga cyklarna ett stort tack
Vi säger inte att bilen inte skulle ha blivit vad den är idag utan cykeln, men vi måste nämna ett tekniskt framsteg som designades för cyklar och senare användes i de första bensindrivna bilarna: det pneumatiska däcket som utvecklats av skotska uppfinnaren John Boyd Dunlop 1887. Varken cyklar eller bilar skulle ha varit så snabba och bekväma som de är nu utan denna uppfinning.
Denna trehjuliga bil med bakmonterad motor är Benz Patent-Motorwagen byggd 1886. Den anses vara världens första bil och har tre trådspända hjul, en cykelkedja och en differential, uppfunnen av James Starley, fader till cykelindustrin i Storbritannien och farbror till John Kemp Starley som skapade cykelkonceptet som vi känner det idag.
Det första flygplanet startade på två hjul
Alla känner till Wright-bröderna Wilbur och Orville som flygpionjärer, men innan de började på denna flygresa var de framgångsrika entreprenörer inom cykelindustrin i slutet av 1800-talet. 1892 startade de en verkstadsbutik i Dayton (Ohio) där de tillverkade, reparerade och hyrde ut sina Van Cleve-cyklar. Med sin årliga vinst på 2000-3000 dollar började de forska inom flygteknik och 1899 kunde de experimentera med sina första flygande apparater. De använde cykeldelar i sina första segelflygplan och byggde en vindtunnel för aerodynamiska tester i sin verkstad. 1909 tecknade de ett kontrakt på 25,000 dollar med den Amerikanska Armen.
Hästar av stål
Flygplan var av liten nytta i Vietnam. Cykelns enkla karaktär segrade över den Amerikanska Armens sofistikerade flygplan. Cyklar modifierades och förstärktes för att bära tunga laster (över 200 kg och i Stålhästens fall till och med närmare 600 kg) genom smala och slingrande djungelvägar. Krigsreporter Harrison Evans Salisbury uttalade inför senatens utrikesrelationskommitté 1967 att de var avgörande i det nordvietnamesiska motståndet. Senator Fulbright svarade: “Varför koncentrerar vi oss inte på att bomba deras cyklar istället för broarna? Vet Pentagon om detta?”. Kanske var senatorn sarkastisk, men idag cyklar många turister till Vietnam längs en av dessa militära leveransvägar, “Ho Chi Minh-stigen”.
Kvinnofrigörelsen
1896 sa den amerikanska kvinnorättsaktivisten Susan Brownell Anthony: “cykeln har gjort mer för kvinnors frigörelse än någonting annat i världen”. Hon upplevde cykelboomen själv och hennes uttalande var kanske långsökt, eftersom det inte blev någon förändring för dem som inte hade råd med en cykel. Även om cyklarna blev billigare motsvarade priset på en cykel för de flesta kvinnor flera månaders lön, och låt oss inte glömma att de också behövde äta, dricka, köpa kläder, skor och betala hyra. Till vänster kan du se dagslönen i Storbritannien 1906 och till höger priset på en cykel:
Strax före cykelboomen 1888 publicerades en artikel “White Slavery in London” (Vitt slaveri i London). Kvinnor arbetade 14 timmar om dagen och tjänade 4-8 shilling per vecka. Dessa dåliga arbetsförhållanden, låga löner, löneskillnader mellan könen och bristen på rösträtt gick tillbaka årtionden och fortsatte till långt efter cykelboomen. Man kan säga att cykeln bara ”passerade” och sammanföll i tiden med de djupa strider som kvinnor genomgick. Så i stället för att generalisera, låt oss bara säga att tvåhjulingar bara spelade en frigörande och befriande roll för vissa kvinnor.
De åstadkom dock förändringar i kvinnors mode vid den tiden. Tajta korsetter och långa kjolar var ute. Bloomers och kortare, delade midikjolar blev populära. Tessie Reynolds hade på sig pantalonger, en skjorta och en kappa för att cykla 190 km från Brighton till London och tillbaka på 8 timmar och 30 minuter i 1893 när hon var 16 år.
Kvinnor kunde också cykla utan sällskap. De konservativa var emot de nya kläderna, friheten och träningen. De hävdade till och med att kontakten med sadeln var sexuellt oanständig. Många av dem hade emellertid inga problem med att kvinnor arbetade från gryning till skymning under fruktansvärda arbetsförhållanden för futtiga löner.
Många suffragetter såg tydligt cykeln som ett befriande och frigörande transportmedel. För kvinnor i medel och överklassen innebar trampandet att höja medvetenheten om deras personliga frihet och gå med i rörelsen för kvinnors rättigheter; ett mål som de har kämpat för sedan mitten av 1800-talet och som inte blev verklighet förrän de första tre decennierna av 1900-talet.
Vi älskar cyklar och önskar att den allmänna rösträtten kunde ha uppnåtts med ett pedalslag, men när man ser tillbaka på historien verkar det inte ha varit fallet. Ett sista fakta för att visa cykelns betydelse när det gäller kvinnors rättigheter i perspektiv: kvinnliga cyklister tävlade inte i OS förrän 1984.
